Är du trött på att dina sociala nätverk terroriserar din mail och mobiltelefon? Är du trött på alla statusrader om bakning och sjukdomar? Tycker du att du börjar tappa kontrollen över dina nätpersonligheter? Eller tycker du bara att nätet tar för mycket tid från din familj? Då finns det en lösning. Ta livet av dina nätpersonligeter med hjälp av Suicidemashine.org. Det är en tjänst som avslutar dina konton på Facebook och Twitter .....för alltid. När du använder tjänsten ser du sakta ditt nätverksliv passera revy.....

Etiketter: Facebook, nätpersonlighet, sociala medier, Suicide mashine, twitter

I Doceres 2010 i Backspegeln skrev vi om trenden Minority report. Den handlar övergripande om hur tekniken används för övervakning och kartläggning i både goda och mindre goda syften. Visst kan paralleller dras till George Orwells bok 1984 men så som utvecklingen ser ut nu är det inte bara storebror som ser dig utan även lillebror. Det diskuteras livligt hur FRA och i vis mån IPRED är en kränkning av den personliga integriteten. I motsatt riktning fås svaret att om det inte finns något att dölja finns inget att frukt

Det är idag enkelt att som privatperson köpa en spionpenna med USB minne och bluetooth, avlyssningsutrustning och spionkameror. Dessutom kan de flesta mobiltelefoner idag redan göra allt detta. Samtidigt kan du via olika sociala medier och upplysningstjänster få reda på allt du vill och inte vill veta om dina vänner och kollegor. Eniro och Hitta erbjuder kartjänster där bilder är tagna ute i verkligheten och för att enkelt hitta fram till någon port finns även en bild av denna.

I diskussionen kring den personliga integriteten är det troligen även så att yngre har en mindre strikt syn på den personliga integriteten än vad äldre här. För yngre är det naturligt att ha stora delar av sitt liv ute på nätet. Mycket tyder dock på att yngre är mer ?nätsmarta? än vad äldre är. Exempelvis visar en undersökning från Trend Micro gjord i Storbritannien att 60 procent av föräldrarna jämfört med bara 14 procent av barnen lämnat ut sin hemadress på nätet, i undersökningen deltog 500 föräldrar och barn.

För den som vill vara förberedd på framtiden gäller det att se Minority Report, läsa 1984 och se över vilka spår du lämnar ifrån idag och dessutom kanske vara lika skeptisk mot lillebror som mot storebror?

ANNA KORSVIK

Etiketter: Backspegeln 2010, FRA-lagen, Ipred, Minority report

Det är mars månad och kung Bore tycks vägra ge upp greppet om oss. De få stunder solen ändå väljer att titta fram så växer shoppinglusten till liv hos många. Efter en shoppingtur på nätet så slår det mig att fler och fler "gröna" sätt att shoppa på dyker upp hela tiden. Ekologisk eller organisk odlad bomull i kläderna har funnits ett tag, mer och mer av kosmetikan och skönhetsprodukterna blir ekologisk och organisk. I mars lanserar Lindex modeplagget leggings tillverkade av 90 procent återvunnen polyamid. Det är en ny produktionsmetod som gör att garnleverantören kan ta hand som spill på ett bättre och mer miljövänligt sätt.

Vintage och secondhand trenden tycks också hålla i sig och i tider när vi tänker på miljön. Nu har även Lånegarderoben slagit upp portarna på Ekoteket (Kulturhuset, Stockholm). Det är ett event med syfte att skapa en plattform där fler människor kan ta del av samma klädesplagg. Du lånar eller hyr plaggen istället för att köpa, precis som på ett bibliotek.

69 procent av svenskarna föredrar att köpa varor från företag som arbetar med att begränsa klimatförändringen och 81 procent kan betala 5 procent extra för dessa varor (enligt undersökning från Naturvårdsverket). Nu ska vi se försiktigt på desa siffror. Statusladdade frågor har en tendens att få aningen mer positiva svar och då finns det en risk för att företag drar detta alltför lång. Vi ser en tendens till att miljöinitiativ hamnar på kundens nota.

ANNA KORSVIK

Etiketter: klimat, konsumentbeteende, lånegarderoben, svenskar syn på miljö

Ibland undrar jag varför det tar sådan tid innan vissa nyheter når Sverige. Till exempel QR koden. SAS använder den för sina biljetter, men annars får man leta under stock och sten efter den. Varför har vi inte mobila biljetter med enkla QR koder för konserter, operor, teatrar eller i till exempel kollektivtrafiken. Varför måste vi fortfarande hålla reda på lappar med rabatter eller en rad av kundkort av olika slag? Eller sms-meddelande om rabatter som är svåra att hitta tillbaka till när de ska användas. Egentligen är det inte QR i sig som är intressant utan hur vi kan använda den för att förenkla för kunder. Vad är då en QR kod? QR kod är en tvådimensionell kod som kan fotograferas med din mobiltelefon och leda dig vidare till länkar och aktuell information från avsändaren. Den har funnits sedan 1990-talets slut, men inte fått ett större genomslag förrän nu då vi har fått bättre mobiltelefoner. Men var finns de i Sverige? Och har vi några andra alternativa QR koder?

Ser vi till svenska konserter är en trolig orsak att vi har stora, närmast oligopolliknande företag som Ticnet och Live Nation, som fram till idag saknat konkurrens och inte ser sig tvingade att utveckla produkter för sina kunder. Nu börjar det förändras så kanske kan vi få se någon form av mobila biljetter där om något år. Att de finns råder ingen tvekan om då Ticnets huvudägare Ticketmaster har testat mobila biljetter med framgång.

Övrigt i resande verkar vi ha fastnat i e-biljett eller sms-biljett som den hetaste nyheten. Ofta förenklar inte dessa biljetter då vi ändå måste komma ihåg att skriva ut dem eller skrolla i våra meddelandeflik på telefonen för att få fram rätt meddelande bland alla andra sms. Måste glädjande medge något undantag. SAS har enkla mobila biljetter och om den resande inte har något större bagage att checka har tiden att ta sig från avgångsterminal till gate minskat avsevärt. Personlig erfarenhet tog det enbart 15 minuter vilket är en sänkning med närmare 30 minuter till 1,5 timmar.

Internationellt har QR koden ofta använts i samband med marknadsföring då koden lätt kopplas till mobila sajter. Google Maps har skapat "favorite placec" där de utvalda kan sätta upp QR kod på skyltfönster eller dörrar. Förbipasserande kan scanna koden med sina telefoner och få tillgång till information och recensioner till stället. Det går också att lätt skicka till vänner och dela platsens lokalitet och recensioner.

I Japan, landet som alltid går lite längre, så skapas de söta saker i sina QR koder för att ytterligare locka till användning. Här samsas små roliga figurer och symboler med kodernas knackiga, pixlade utseende. Du kan även trycka eller brodersy dina eller ditt företags QR koder och placera dem på jackor, byxor, ryggsäckar eller annat som sedan kan scannas ned till en sajt via mobiltelefonen. Där kan du sedan visa kunden eller potentiella besökare dina bloggar, twittrar, videos eller information. Företaget P8tch (www.p8t.ch) broderar upp dessa. Företag skulle kunna använda dem på kläder för att snabbt låta andra hitta var aktuellt plagg skulle kunna finnas eller rolig information att dela ut från sina anställdas kläder.

Ett sofististikerat marknadsföringsexempel är holländska 94wines ( http://www.94wines.com/). De avdramatiserar namnen på vinerna samt den ångest som kan uppstå när det är dags att välja vilket vin det är dags att köpa. Istället gör 94wines det lättare för köparna att hitta viner som passar dem. De har till exempel ett WineID som genom ett antal frågor guidar köparen till specifika vinegenskaper. Dessa kan sedan lätt delas till vänner. Flaskorna är sedan nummer och färgkodade. Du kan skräddarsy meddelande på flaskorna genom en QR kod i botten, som du lätt fyller med meddelande, video eller bilder. Rolig present för nära och kära.

De finns de som älskar QR koden och inspireras av dem i arkitektur. I Dubai planeras ett hotell, uppfört som en stor QR kod under projektet Code Unique. Bakom projektet står Söhne och Partner. I Japan har Adidas släpps en kampanj i samband med OS i Sydafrika där japanerna via QR koder kan skicka hälsningar till teamet som ska åka och tävla. Det här är bara några få exempel bland tusen och åter tusentals exempel på användning av koden. Möjligheterna med en QR kod är stora så härmed efterlyser jag QR koden - var finns du i Sveriges framtid?

DIANA UPPMAN

Etiketter: Adidas, Dubai Code Hotel, Google Favorite places, QR kod, Ticnet

Ta en snabb titt i din plånbok. Hur många kundklubbs kort och förmånskort kan du hitta där? Eller rabatthäften som "köp nio få den tionde". Alla dessa kort är framtagna för att skapa lojala kunder som kommer tillbaka. Gwilym Davies, nuvarande Barista världsmästare och barista på Prufrock Coffee, har en helt egen syn på lojalitetskort och har tagit fram Disloyalty card. Hans idé är helt enkelt att du skall dricka kaffe på åtta, vad han anser, bra kaffeställen som serverar kvalitetskaffe. Som tack får du en gratiskaffe när du kommer tillbaka till Gwilym. Vad är haken tänker ni då? Tydligen skall det inte finnas någon direkt hake. Det är inte samma rosteri som förser de olika caféerna med kaffe. Tanken är helt enkelt att Gwilym vill att hans kunder skall dricka bra kaffe. Samtidigt får givetvis Gwilym mycket uppmärksamhet och hans kort och kafé blir omtalat. Så nästa gång du är i London gå förbi Prufrock Coffee i Present på 140 Shoreditch High Street, så får du ett disloyalty card och samtidigt får du som är turist tips på var du kan dricka riktigt gott kaffe. Det var ett exempel på hur man kan tänka utanför ramarna.

ANNA KORSVIK

Etiketter: disloyalty card, kaffe, kundklubbar, lojala kunder

Det var det många som trodde att läsplattan skulle bli årets julklapp- 09. Så blev inte fallet. Istället blev den 27 januari det datum då Apple lanserade sin läs- och surfplatta Apple Tablet. Enligt Huffington Post skall Steve Jobs ha sagt att läsplattan är det viktigaste han någonsin gjort. Varför är det sådant spektakel kring Appels lansering? Som så har i efterhand visserligen visade sig bli lite av en besvikelse.

Det finns flera orsaker till att Apples produkter väcker stor uppmärksamhet. För det första så har det lyckats ta fram intressanta och innovativa produkter. De är allmänt kända för att ha en användarvänlig mjukvara och en uppskattad design. Men viktigast av allt är att iPhone och iPod användare i högre utsträckning än andra varit villiga att betala för att fylla sina prylar med olika tillbehör och applikationer. De stora tidningarna hoppas att detta skall bli deras räddning. Att konsumenterna äntligen skall ta ett steg från gratistrenden och återigen börja betala för sitt innehåll. Förlagen och tidningshusen har gjort sin omvärldsanalys och redan i slutet av 2009 presenterade flera av dem produkter, som skulle lanseras i en läsplatta. Enligt New York Times har flera tidningar, bland annat Times, redan färdiga versioner för hur deras upplagor skall se ut i den nya Apple tablet.

E-böcker har slagit stort i USA där den står för 5 procent av bokhandeln och försäljningen skall vara ännu större i Japan. Visst är vi svenskar teknikvänliga men det krävs dock en bättre läsupplevelse, billigare pris, ökad tillgänglighet men framförallt så är det inte färdig diskuterat kring illegal nedladdning och upphovsrätter. För att priset skall bli billigare krävs ett politisk ingrepp, momsen idag ligger på 25 procent jämfört med 6 procent på pappersböcker. Troligen kommer det ta omkring 3-5 år innan vi kommer se någon invand e-boksläsartrend i Sverige.

Det Apple Tablet gör med sin nya platta är att de ger en ny försäljningsplattform för tidningar och bokhandeln vid sidan av Amazon och Bokus, nu kan man även köpa iBooks. Men än viktigare är att detta på långsikt kan förändra vad vi ser som en bok och vad som är litteratur. Är det fortfarande en bok eller en tidning om det är rörliga bilder och ljud?

(Bilden kommer från The Economist under rubriken "The book of Jobs")

ANNA KORSVIK

Etiketter: Apple, e-böcker, Jobs, mediabranchen

Sociala medier fyller allt fler roller i samhället: Det är inte längre bara ett sätt att knyta kontakt med nya och gamla vänner, utan det är också ett sätt för företag att knyta kontakt med kunder. Det är även ett sätt för 2010-tals människan att stilla sitt samvete och göra bot.

Att gå med i grupper som Fria Tibet eller Stoppa valfångsten är ett sätt att visa engagemang och att stilla sitt samvete. Jag undrar hur många som egentligen är engagerade och känner till historien bakom Tibet innan det gick med i ovannämnda grupp?

Den senaste trenden är att klistra in olika färdig skrivna rader i sin statusrad. Exempelvis

" Klistra in detta i din statusrad om du känner någon som har eller har haft cancer! Det vi vill ha år 2010 är ett botemedel! 93% kommer inte att kopiera och klistra in detta, kommer du?"

Detta har en stor genomslagskraft, för det är många som klistrar in det i sina statusrader och på så sätt sprids budskapet. Jag själv gjorde ett test, vilket jag erkänner inte var tänkt som ett test från början utan snarare resulterade i det. Då jag besökt Haiti så känner jag, liksom säkert många andra, med människorna på Haiti och skänkte helt enkelt pengar till en NGO som arbetar med offren för katastrofen på plats. Samtidigt skrev jag in på min statusrad något liknande

" Medan du njuter av att det är fredag lider människor på Haiti. Jag har skänkt Xkr till XX genom att sms:a XX til nr XX"

Mindre än en timme senare hade 10 av mina vänner kopierat min statusrad och klistrat in den på sina egna statusrader, förhoppningsvis skänkte det pengar också. Det skulle kunna innebära att statusraden på Facebook skulle kunna ersätta alla insamlingsbössor på stan. Jag vet inte hur mycket dessa bössor samlar in. Jag misstänker dock att beloppet sjunker år efter år i takt med att allt färre faktiskt har kontanter på sig. Genom dessa handlingar uträttar jag en god gärning som säkert är genuin och ärligt menad men jag visar även upp det för mina vänner och visar på att jag tar ett socialt ansvar, bygger på varumärket jag. Eller är det kanske så att vi faktiskt har en tro på att våra Facebook-grupper och statusrader skall göra skillnad och kunna förändra världen?

Anna Korsvik

Etiketter: Facebook, Haiti, sociala medier, statusrad